Besegrad? Jag? Ha, glöm det.


Självklart var jag tvungen att på något vis ge igen för Faradays bur. Så vad gör man? Jo man bidar sin tid och när PD var borta i några veckor kom chansen. Arbetsnamnet var ”rosa Barbiehelvete”. Alla som hade något rosa tjejigt gulligt de ville bli av med, tex gardiner från 80-talet var välkomna att lämna bidrag. Även anonyma gåvor mottogs om nån inte ville visa vad de hade i sina gömmor.

Ett varv på kupan lönade sig, där hittade vi porslinshundar, rosa virkade dukar, mitt livs novell, hästböcker och lite annat smått o gott. Kollegor hade drivor av spetsgardiner och Barbiedockor tyvärr var inte alla fullt påklädda men det visste vi inte då skulle få nån betydelse. Till detta kom en svart säck full med gosedjur och lite snäckor och krafs. PD vår vän är ingen stor fan av ABBA, han tycker nog egentligen de är bra men det skulle han aldrig erkänna.

Jag hittade också en fin Barbiespegel som jag tänktee man kund gjort om till en padda men det funkade inte riktigt. Mus och tangentbord var lite modernt kände vi så det bytte vi mot ett jättefint brevpapper och kuvertset, sådana som ingen använder längre.

Själva pyntandes gick på en eftermiddag och sedan petade vi in några småsaker fram till dagen när han skulle komma tillbaka. Abbapostrar tex.

Liiite sen till ett möte via Adobe Connect var han och eftersom vi pyntat hans headset med rosa fluff blev ankomsten ett gapskratt och rakt in i sändning med fluff och allt. Först ett förmöte med en kollega som fick ett gott skratt och sedan in i sändning med nya människor, från olika länder i Europa. Fluff och allt. PD satt där som en Skalman och sträckte på halsen för att fluffet inte skulle synas i Kroatien. Tydligen gick det ganska bra tills mot slutet när någon började zooma ut kameran. Inte nog med att fluffet kom i bild, så även Barbie utan trosor som satt i fönstret bakom ryggen på PD.

Tror ingen kommer glömma det mötet, någonsin.